Plattform mot hedersrelaterat våld

Hedersvåld är ett specifikt våld som drabbar både barn och vuxna, unga och gamla, kvinnor och män. Kvinnor brukar vara de som drabbas hårdast. Kärnan i hedersvåldet är total kontroll över kvinnans sexualitet. ”Heder” är egentligen inget annat än kvinnans könsorgan och rätten över dess exploatering och fortplantningsförmåga. Det bygger på den uråldriga patriarkala synen på kvinnan p.g.a. hennes position i produktionen och hennes sociala och samhälleliga rang i det systemet. Denna syn på kvinnan har överlevt det gamla patriarkala systemet tack vare religionen som institution som enträget har stött kvinnors underordning och förtryck. Dessutom har de olika historiska produktionsförhållandena, så som feodalismen och kapitalismen inlemmat denna kvinnosyn i sig.

Hedersvåldet är till för att vidmakthålla det patriarkala värdesystemet. Dess uppgift är att tillförsäkra männen deras överhöghet och äganderätt över kvinnorna. Kyskheten och oskulden spelar en central roll i uppfostrandet av flickor. Familjens viktigaste uppgift i en sådan traditionell miljö är att vaka över de egna flickornas oskuld tills man har överlämnat dem, rena och orörda, i händerna på deras framtida äkta makar. Sedan övergår ansvaret till den äkta maken att sköta om sin nyvunna heder.

Hedersvåld är inte lika med hedersmord. Det sistnämnda är endast det yttersta medel som hederssystemet tar till för att upprätthålla hedern, få upprättelse eller som det brukar kallas ”tvätta bort skammen”. Hedersmord är bara toppen på ett isberg av ett systematiskt och mycket utbrett våld mot kvinnor i traditionella miljöer. Den uttrycker sig i barns rättslöshet, stora inskränkningar i flickors fri- och rättigheter, förbud mot umgänge med det motsatta könet, förbud mot varje form av sexuell relation innan äktenskapet, strypning av rörelsefriheten, strikta klädeskoder och slöja på barn. Även kvinnlig omskärelse hör hit.

Som vi ser handlar allt detta om kända patriarkala och kvinnofientliga könsroller med betoning på att kvinnan inte får äga rätt över sin kropp, sin sexualitet och sitt liv.

Varför ska man då skilja på hedersvåld och det dagliga våldet mot kvinnor i nära relationer i allmänhet? Det är egentligen ingen skillnad mellan dessa våld fysiskt eller psykiskt. Båda är våld i nära relationer med patriarkala rötter. Båda är avskyvärda och måste bekämpas med alla tillgängliga krafter. Den viktigaste skillnaden består i att hedersvåld är direkt kopplad till kontrollen av sexualiteten som sanktioneras öppet av ett helt kollektivt bestående av föräldrar, syskon, kusiner och stora delar av släkten. Det handlar om bröder, kusiner som misshandlar sina syskon för att de har setts ute med en främling, gått på disko, inte klätt sig tillräckligt anständigt, eller egentligen bara för att de hört ett rykte som sätter familjen i en mindre fördelaktig dager. Här står kollektivet bakom våldet inte minst genom att kräva respekt och förståelse av det omgivande samhället för familjens normer och värderingar, både som etniska, religiösa och/eller kulturella sådana.

Hedersvåld har inte sitt ursprung i segregation, social eller ekonomisk utanförskap, arbetslöshet eller diskriminering av folkgrupp. Det handlar istället om värderingar och normer som stötts och förs fram av olika traditionella sociala rörelser. Men de sociala och ekonomiska problemen förstärker givetvis på olika sätt och på olika nivåer hedersvåldet och dessa kvinnofientliga normer.

Hedersvåld har ingenting med etniskt ursprung eller tillhörighet att göra. Inom varje folkgrupp finns alltid olika kulturer vilka kämpar sinsemellan för att sätta sin prägel på samhället och dess normer. Den kultur som har den politiska makten bakom sig är den som hörs mest och som brukar också kallas ”kulturen”. Men den andra kulturen som vill ha en annan ordning, förklaras som icke önskvärd, som ett främmande väsen, något som inte passar in i den ”nationella” identiteten.

Hedersvåldet bygger på den patriarkala synen på sexualitet, kvinnans underordning och könsrollerna därav. Religionen delar dessa kvinnofientliga värderingar om sexualitet, könsroller och ojämställdhet. Det är religionen som har skött om dessa uråldriga värden och kvinnofientliga traditioner i sitt sköte efter det patriarkala produktionssystemet sammanbrott. Hederskulturen och religionen i allmänhet och islam i synnerhet har oerhört mycket gemensamt. De är vävda i varandra på ett mycket brett plan. I de länder där islam inte är en privat angelägenhet utan har satt sina spår i lagstiftningen eller besitter hela eller delar av den politiska makten, har också hederskulturen och hedersvåldet en större omfattning. Politiska islams framskjutna positioner de senaste tre decennierna medbringat öppet våld och terror mot i första hand kvinnors livsutrymme. Liksom politisk islam har kyrkan och den religiösa högern i väst flyttat fram sina positioner till kvinnorörelsens och jämställdhetens förskräckelse. Dessa traditionella och religiösa krafters uppsving på det internationella planet leder tveklöst till ett allt förtryckande samhällsklimat mot kvinnors fri- och rättigheter, mot människors rätt över sin sexualitet, sin kropp och sitt liv. Det är i ljuset av detta klimat man ska se på hedersvåldets utbredning internationellt.

Hedersvåldet drabbar också homosexuella, transsexuella och bisexuella i religiösa och traditionella miljöer. I många länder straffas sexuella avvikelser från den heterosexuella normen med döden. I andra länder blundar myndigheterna för brotten som är kopplade till homfobi.

För att förebygga hedersvåld måste man börja på det strukturella planet. Man måste ta död på förutsättningarna som hederskulturen vilar på. Kvinnors rätt över sin kropp och sin sexualitet måste garanteras med alla tillbörliga medel. Alla de strukturer som på något sätt främjar patriarkala och traditionella normer och könsroller måste stoppas.

Därför krävs följande radikala krafttag: •  Stöd till de progressiva krafterna i samhället som utmanar de traditionella och patriarkala normer och värderingarna. •  Inga statliga eller kommunala medel till religiös verksamhet. •  Förbud mot tvångsäktenskap och/eller arrangerade äktenskap. •  Inga religiösa skolor för barn. •  Inga religiösa yttringar i skolan. •  Slöja, kors och kippa / låt alla barn slippa! •  Förbud mot könssegregering i det offentliga rummet. Statliga och kommunala myndigheter, inrättningar och anläggningar skall ej bistå verksamheter som bygger på kvinnofientliga könsroller och värderingar. •  Förbud mot varje form av undantag från skolämnen eller skolaktiviteter som direkt eller indirekt har med föräldrarnas religion, tradition eller kultur att göra. •  Förbud mot könsstympning och pojkomskärelse. •  Småbarn ha inget med religion att göra. Därför säger vi nej till koran-, bibel- eller andra liknande skolor för barn som tar stor del av barnens lektid.

Skrivet 2008-12-12