back to start page

More facts Fakta
Nätverket mot hedersrelaterat vålds
Policy och Plattform

Slidkransen äntligen översatt till flera språk
Information om den s.k. Mödomshinnan som måste spridas över hela världen!!!

Tjejjourer i Sverige

Kvinnojourer i Sverige

VUXENSAMTAL (BRIS)

Honour crimes report

Citat ur Bibeln...

Citat ur Koranen...



Stockholm stads definition av
HEDER - Grundläggande begrepp och definitioner
av hedersrelaterat förtryck och våld, normsystemet och identifieringsmodell

Om du har något problem - här finns kontaktuppgifter

Stödtelefon för dig som upplevt hot och våld

Litteraturhänvisningar hittar du här
Filmer hittar du här
Mer fakta

Svensk kvinnohistoria>>>


Rapport från Irak/Kurdistan oktober 2008>>>

Risk och Säkerhet för kvinnor i irakiska Kurdistan
Rapport genomförd januari 2010


Slidkrans heter det!
RFSU skrotar myten om mödomshinnan!>>>

Ladda ner skriften här>>>

Vad menas med
hedersrelaterat våld?

Beskrivning

Först från vår plattform:

Hedersvåld är ett specifikt våld som drabbar både barn och vuxna, unga och gamla, kvinnor och män. Kvinnor brukar vara de som drabbas hårdast. Kärnan i hedersvåldet är total kontroll över kvinnans sexualitet. ”Heder” är egentligen inget annat än kvinnans könsorgan och rätten över dess exploatering och fortplantningsförmåga. Det bygger på den uråldriga patriarkala synen på kvinnan p.g.a. hennes position i produktionen och hennes sociala och samhälleliga rang i det systemet. Denna syn på kvinnan har överlevt det gamla patriarkala systemet tack vare religionen som institution som enträget har stött kvinnors underordning och förtryck. Dessutom har de olika historiska produktionsförhållandena, så som feodalismen och kapitalismen inlemmat denna kvinnosyn i sig.

Hedersvåldet är till för att vidmakthålla det patriarkala värdesystemet. Dess uppgift är att tillförsäkra männen deras överhöghet och äganderätt över kvinnorna. Kyskheten och oskulden spelar en central roll i uppfostrandet av flickor. Familjens viktigaste uppgift i en sådan traditionell miljö är att vaka över de egna flickornas oskuld tills man har överlämnat dem, rena och orörda, i händerna på deras framtida äkta makar. Sedan övergår ansvaret till den äkta maken att sköta om sin nyvunna heder.

Hedersvåld är inte lika med hedersmord. Det sistnämnda är endast det yttersta medel som hederssystemet tar till för att upprätthålla hedern, få upprättelse eller som det brukar kallas ”tvätta bort skammen”. Hedersmord är bara toppen på ett isberg av ett systematiskt och mycket utbrett våld mot kvinnor i traditionella miljöer. Den uttrycker sig i barns rättslöshet, stora inskränkningar i flickors fri- och rättigheter, förbud mot umgänge med det motsatta könet, förbud mot varje form av sexuell relation innan äktenskapet, strypning av rörelsefriheten, strikta klädeskoder och slöja på barn. Även kvinnlig omskärelse hör hit.

Som vi ser handlar allt detta om kända patriarkala och kvinnofientliga könsroller med betoning på att kvinnan inte får äga rätt över sin kropp, sin sexualitet och sitt liv.

Varför ska man då skilja på hedersvåld och det dagliga våldet mot kvinnor i nära relationer i allmänhet? Det är egentligen ingen skillnad mellan dessa våld fysiskt eller psykiskt. Båda är våld i nära relationer med patriarkala rötter. Båda är avskyvärda och måste bekämpas med alla tillgängliga krafter. Den viktigaste skillnaden består i att hedersvåld är direkt kopplad till kontrollen av sexualiteten som sanktioneras öppet av ett helt kollektivt bestående av föräldrar, syskon, kusiner och stora delar av släkten. Det handlar om bröder, kusiner som misshandlar sina syskon för att de har setts ute med en främling, gått på disko, inte klätt sig tillräckligt anständigt, eller egentligen bara för att de hört ett rykte som sätter familjen i en mindre fördelaktig dager. Här står kollektivet bakom våldet inte minst genom att kräva respekt och förståelse av det omgivande samhället för familjens normer och värderingar, både som etniska, religiösa och/eller kulturella sådana.

Hedersvåld har inte sitt ursprung i segregation, social eller ekonomisk utanförskap, arbetslöshet eller diskriminering av folkgrupp. Det handlar istället om värderingar och normer som stötts och förs fram av olika traditionella sociala rörelser. Men de sociala och ekonomiska problemen förstärker givetvis på olika sätt och på olika nivåer hedersvåldet och dessa kvinnofientliga normer.

Hedersvåld har ingenting med etniskt ursprung eller tillhörighet att göra. Inom varje folkgrupp finns alltid olika kulturer vilka kämpar sinsemellan för att sätta sin prägel på samhället och dess normer. Den kultur som har den politiska makten bakom sig är den som hörs mest och som brukar också kallas ”kulturen”. Men den andra kulturen som vill ha en annan ordning, förklaras som icke önskvärd, som ett främmande väsen, något som inte passar in i den ”nationella” identiteten.

Hedersvåldet bygger på den patriarkala synen på sexualitet, kvinnans underordning och könsrollerna därav. Religionen delar dessa kvinnofientliga värderingar om sexualitet, könsroller och ojämställdhet. Det är religionen som har skött om dessa uråldriga värden och kvinnofientliga traditioner i sitt sköte efter det patriarkala produktionssystemet sammanbrott. Hederskulturen och religionen i allmänhet och islam i synnerhet har oerhört mycket gemensamt. De är vävda i varandra på ett mycket brett plan. I de länder där islam inte är en privat angelägenhet utan har satt sina spår i lagstiftningen eller besitter hela eller delar av den politiska makten, har också hederskulturen och hedersvåldet en större omfattning.

Politiska islams framskjutna positioner de senaste tre decennierna medbringat öppet våld och terror mot i första hand kvinnors livsutrymme. Liksom politisk islam har kyrkan och den religiösa högern i väst flyttat fram sina positioner till kvinnorörelsens och jämställdhetens förskräckelse. Dessa traditionella och religiösa krafters uppsving på det internationella planet leder tveklöst till ett allt förtryckande samhällsklimat mot kvinnors fri- och rättigheter, mot människors rätt över sin sexualitet, sin kropp och sitt liv. Det är i ljuset av detta klimat man ska se på hedersvåldets utbredning internationellt.

Hedersvåldet drabbar också homosexuella, transsexuella och bisexuella i religiösa och traditionella miljöer. I många länder straffas sexuella avvikelser från den heterosexuella normen med döden. I andra länder blundar myndigheterna för brotten som är kopplade till homfobi.

För att förebygga hedersvåld måste man börja på det strukturella planet. Man måste ta död på förutsättningarna som hederskulturen vilar på. Kvinnors rätt över sin kropp och sin sexualitet måste garanteras med alla tillbörliga medel. Alla de strukturer som på något sätt främjar patriarkala och traditionella normer och könsroller måste stoppas.

Vad göra?

Därför krävs följande radikala krafttag:

•  Stöd till de progressiva krafterna i samhället som utmanar de traditionella och patriarkala normer och värderingarna.

•  Inga statliga eller kommunala medel till religiös verksamhet.

•  Förbud mot tvångsäktenskap och/eller arrangerade äktenskap.

•  Inga religiösa skolor för barn.

•  Inga religiösa yttringar i skolan.

•  Slöja, kors och kippa / låt alla barn slippa!

•  Förbud mot könssegregering i det offentliga rummet. Statliga och kommunala myndigheter, inrättningar och anläggningar skall ej bistå verksamheter som bygger på kvinnofientliga könsroller och värderingar.

•  Förbud mot varje form av undantag från skolämnen eller skolaktiviteter som direkt eller indirekt har med föräldrarnas religion, tradition eller kultur att göra.

•  Förbud mot könsstympning och pojkomskärelse.

•  Småbarn ha inget med religion att göra. Därför säger vi nej till koran-, bibel- eller andra liknande skolor för barn som tar stor del av barnens lektid.

Skrivet 2008-12-12





Vad är hedersvåld och varför... ?

Tvång, våld och mord i hederns namn är en kulturspecifik företeelse i samhällen med patriarkala familjesystem och som kännetecknas av ett gruppcentrerat skamtänkande. Bakom hedersbrotten ligger alltid ett kollektivt tryck om att bestraffning måste ske för hederns återupprättande. De allvarligaste hedersbrotten är alltid planerade och genom det kollektiva trycket blir kraven på bestraffning oftast kompromisslösa och långsinta.

Det saknas idag en vedertagen och innehållsrik samt allmänt accepterad definition av hedersrelaterat våld. ”Hedersrelaterat förtryck och hedersrelaterat våld finns i klaner och familjer i ett patriarkalt samhällssystem. Individen är underordnad gruppen som äger och tar yttersta ansvar för heder och skam. Här är männens och gruppens heder direkt avhängigt av gruppens kvinnliga medlemmars faktiska eller påstådda sexuella beteende och relationer. I det faktiska förtrycket och våldet är utövaren oftast en man i nära relation till offret som oftast är en flicka eller ung kvinna. Andra kvinnor i nära relation till offret kan direkt eller indirekt utgöra ett stöd till förtrycket som öppet stöds av kollektivets gillande. Systemet gör även förövarna till offer.”

Uttrycket förtryck i hederns namn eller hedersrelaterat våld anger att någon är ett offer för förtryck. Vårt fokus ligger på flickor och unga kvinnor utsatta för ett sådant förtryck. I en vidare mening kan dock alla medlemmar i en familj som lever under hårt förtryck och kontroll betraktas som offer i någon mening eftersom alla lever under tvånget att följa sina givna roller i familjesystemet och den egna etniska kulturen.

Den familjetyp som de utsatta flickorna och deras anhöriga lever i kan liknas vid en pyramid. Pyramiden har flera nivåer där pappan befinner sig i toppen och har den avgörande makten inom familjen. Pappan är också familjens representant i kontakterna utåt. I denna patriarkala familjetyp ingår också släkten, bland annat så tillhör både mammans och pappans föräldrar familjen. Flickorna återfinns i botten av detta hierarkiska system, det vill säga längst ned i pyramiden.

Mannen har i samhällen som domineras av patriarkala familjer en betydligt mer framträdande och överordnad roll än kvinnan. Detta återspeglas också i barnens uppfostran där pojkarna ges större friheter och rättigheter än flickorna. Detta innebär att flickorna måste förhålla sig underordnade till sina bröder och samtidigt anpassa sig till krav från släkten och pappan (nivåerna ovanför i familjehierarkin).

I denna typ av utvidgade familj har barn och föräldrar ansvar och skyldigheter inte bara mot varandra utan också i förhållande till en större krets släktingar. Eftersom familjen är den avgränsade enhet som ansvarar för medlemmarnas sociala och ekonomiska trygghet blir mycket få saker en familjemedlems enskilda angelägenhet.

Ett giftermål medför till exempel såväl ekonomiska som andra konsekvenser för den utvidgade familjen. Det innebär att frågan om äktenskapspartner hanteras som en familjefråga, det vill säga vanligtvis av den fader som ansvarar för familjen. I den utvidgade familjen är man således i första hand en familjemedlem och i andra hand en enskild individ.

I patriarkala samhällen är heder och skam centrala värden. Alla familjemedlemmar bidrar genom sitt beteende till familjens heder, men ansvaret är olika fördelat. Mannens heder är främst kopplad till hans förmåga att försörja och beskydda familjen, medan kvinnans heder (och därmed familjens) är knuten till hennes sexuella dygd. Kvinnan ska vara oskuld när hon gifter sig och därför måste ogifta kvinnor och män så långt möjligt hållas åtskilda och umgås så lite som möjligt. Kontrollen av kvinnans sexualitet betraktas som nödvändig för att hon ska bli gift och med hänsyn till familjens heder.

Familjens rykte står hela tiden på spel vilket bidrar till en stram kontroll. Det behövs inte mycket för att få ett dåligt rykte. Om den unga kvinnan talar med en utomstående man riskerar ryktet om lättsinnighet (läs: hora) att vanhedra hela familjen. Eftersom skammen drabbar hela familjen om någon familjemedlem bryter mot gruppens normer så värnar familjen aktivt om varandras beteende. Både männen och kvinnorna i familjen kan därför aktivt delta i utövandet av våld och förtryck mot en ung kvinna. Männen deltar därför att hedern är knuten till de unga kvinnornas sexuella beteende, och kvinnorna därför att de ytterst är ansvariga för barnens uppfostran och därmed ansvariga om flickan bryter mot normerna. Att undvika skam och vanära över sin familj blir ett överordnat mål.

Även om det oftast är flickor och unga kvinnor som utsätts för förtryck i hederns namn så förekommer det även att pojkar är utsatta. Ibland blir också pojkar tvingade att gifta sig med någon de själva inte valt och det förekommer att homosexuella relationer leder till hedersrelaterat förtryck och våld.

I det hedersrelaterade våldet skuldbeläggs flickan totalt. Brytningen mot normerna anses som ett oåterkalleligt felsteg och måste medföra ett straff för henne – fysiskt eller socialt – medan förövaren ges rätt av sin närmaste omgivning i sitt utövande av våldet och förtrycket.

Skillnaden mellan kulturer ställs på sin spets när den till Sverige inflyttade – patriarkalt uppbyggda – familjen ska förhålla sig till de krav på anpassning som omgivningen ställer. Behovet av att bevara den egna identiteten är vanligtvis stark men ju längre familjen lever i Sverige desto svårare blir det att upprätthålla en patriarkalisk maktstruktur. Flera omständigheter bidrar till detta. Barnen blir ett hot mot föräldrarnas maktutövning då de genom bland annat sin skolgång blir integrerade i samhället och får större medvetenhet om sina rättigheter som individer – och som flickor. Föräldrarna blir ofta beroende av barnen i sina kontakter med samhällets myndigheter. Härigenom förlorar pappan sin tidigare position och roll att företräda familjen utåt. Ofta förlorar pappan också sin funktion som huvudförsörjare och ansvarig för familjens ekonomi, vilket ytterligare belastar hans position i familjen.

När ungdomarna blir tolkar av språket och omvärlden rubbas maktbalansen inom familjen, den traditionella familjestrukturen vänds upp och ned och föräldrarna mister i auktoritet. När den sociala ordningen är under press och när tidigare normer inte längre tas för givna blir det ofta nödvändigt med restriktioner som tidigare inte behövts i hemlandet. Särskilt de unga ogifta flickornas livsstil blir utsatt för en stark social kontroll. Skvaller och rykten är en del av denna kontroll.

Hedersproblematiken förstärks i vårt land av fyra omständigheter:

  1. En långtgående boendesegregation
  2. Vuxna invandrarmän kommer inte in i samhället på grund av arbetslöshet, språk- och boendesegregation. Man kan då välja att stärka varandra i den egna organisationen eller föreningen vilket kan ge ny näring till patriarkalt hederstänkande.
  3. Hedersdominerade familjer är satta under press från släktingar och vänner i hemlandet. Där finns ingen förståelse för att flickors och kvinnors rättigheter i Sverige är annorlunda och bygger på en jämställd och jämlik relation mellan kvinnor och män.
  4. För invandrarungdomarna sker en anpassning till den svenska kulturen och normerna som gäller för ungdomen. Detta förstärker konfrontationen hemma mellan generationerna vilket i sin tur leder till än starkare tvångsinslag och kontrollbehov.

Hedersproblematiken kan finnas representerad bland familjer och släkter i invandrargrupper från Mellanöstern (kurder, irakier, libaneser, assyrier, syrianer, med flera), norra och östra Afrika (till exempel marockaner, tunisier, egyptier, eritreaner och somalier), men också bland pakistanier, sikher och européer (till exempel kosovoalbaner och romer från olika länder). Källa: Metodikmaterial från Lars Johansson, Länsstyrelsen Västra Götaland.

Det existerar således även här i Sverige, eftersom invandringen från dessa områden är mycket stor.

Hedersmord förekommer i Irak, Iran, Syrien, de palestinska områdena, Libanon, Jordanien, Turkiet, Indien, Pakistan och Marocko och där alla dessa folk flyttat. Till exempel i Sverige (Källa: Regeringskansliet, Mänskliga rättigheter i världens länder). Detta innebär dock inte att hedersvärderingar som leder till förtryck och våld finns bland alla familjer inom dessa länder, eller att alla fäder med denna kulturella/etniska bakgrund brukar våld mot sina döttrar i hederns namn. Således brukar inte alla hedersvåld som är invandrade till Sverige.