Hedersrelaterat våld handlar om
kontroll av kvinnors sexualitet

Länsstyrelsen har fördelat de medel som är avsatta för att motverka hedersrelaterat våld. I flera år har man öst in miljoner kronor i olika projekt. En hel del har gått till frivilligsektorn, med varierande resultat och utvärderingsmöjligheter, andra har gått till myndigheter och offentliga inrättningar.
Mordet på Fadime Sahindal utlöste panik hos regeringen över en då ouppmärksammad fråga, våld och hot i "hederns namn". Fadime Sahindal mördades av sin pappa för att hon enligt familjen förälskat sig i "fel" pojkvän och vanhedrat familjen. Fadime skulle straffas för normbrottet mot hedern i familjen. Flera andra barn, ungdomar och vuxna fr. a. flickor och kvinnor, har mördats i vårt land av samma skäl. De senaste rapporterna om ouppklarade självmord pekar mot en utveckling där de unga tvingas att begå självmord för att återupprätta familjens heder. Det förekommer redan på flera andra håll i världen.

Varje år räknar man med att hundratals unga flickor, men även pojkar, dock ett mindre antal, i Sverige behöver hjälp på olika sätt. Mörkertalet är stort och åtskilliga är de unga människor som aldrig vågar, eller tror sig kunna, söka hjälp för rätten att själva få välja och utforma sina liv. Varje vår "försvinner" ett antal unga flickor till tvångsäktenskap i forna hemländer. Även inom vissa släkter och familjer som bott här i generationer förekommer tvångsäktenskap.
Tvångsäktenskap, som vi hellre betecknar dessa speciella arrangerade äktenskapen som, eller hot om sådant, hör till det hedersrelaterade våldet. Trots detta klassas inte tvångsäktenskap eller hot om sådant som ett brott. Det är inte svårt att sätta likhetstecken mellan tvångsäktenskap och legaliserad våldtäkt. Det är den beskrivning ungdomarna som utsatts lämnar. Vi kan ge flera exempel på hur förtrycket ser ut: mord, mordhot, mordförsök, trakasserier, kontroll, misshandel, tvångsmedel för att bryta relation med pojk- eller flickvän osv. Ofta är anledningen att den tilltänkta har fel etnicitet eller religiös tillhörighet, enligt familjen. Förutom könsförtryck andas detta rasism.

Det är en skam för Sverige att uppmuntra och inte lagstifta mot dessa arrangemang. Brister i utlänningslagen enligt ovan, och brister i socialtjänstlagen, möjliggör att familjer fortsätter att förtrycka och förhindra, framför allt unga flickor, men även pojkar, att själva bestämma över sina liv. Exempelvis försvåras ofta den unges försök till frigörelse genom byråkratiska regelsystem eller ett starkt föräldrafokus inom socialtjänsten. Flickan som vill bestämma själv vem hon ska tillbringa resten av sitt liv med, flickan som blir inlåst i föräldrahemmet för sitt motstånd mot traditionerna, pojken som kontinuerligt misshandlas p.g.a. sin homosexualitet, hör till raden av återkommande fall.

Varje år söker sig ett antal flickor till sjukvården för att kontrollera eller operera sin mödomshinna. Detta för att föräldrar trycker på eller att de är livrädda för att inte "duga" eller kunna uppvisa sin oskuld på bröllopsnatten. Detta trots att endast 30 % av flickorna på sin 18 årsdag har mödomshinnan i behåll (uppgifter från ungdomsmottagningar), oavsett om de haft samlag eller ej. Detta är inte konstigt evftersom man nu vet att det inte finns någon mödomshinna utan ibland en liten hudflik som ofta faller bort när man blir lite äldre. Så detta att man ska blöda vid det första samlaget är endast en myt för att utöva kontroll över kvinnans sexualitet. Barnmorskor kan inte avgöra om en flicka har haft sex eller inte när de under söker henne. Denna myt är förödande... Det räcker ofta med enbart ryktesspridning om att oskulden skulle vara gången för att utsätta den unge för livsfara. Inom vissa familjesystem kan även direkta bestraffningsåtgärder yttra sig som blodshämnd genom att den unga flickan rövas bort och våldtas. Då är familjens heder skändad och hon stöts ut.

Andra flickor och pojkar utsätts för könsstympning i eller utanför landet gränser. Detta är en sed som har traditionella eller religiösa förtecken. Vi har lagstiftning mot könsstympning av flickor men inte mot pojkar. När det gäller flickorna handlar det om stora ingrepp i genitalierna och gör det svårt för dem att känna sexuell lust, menstruera och att föda barn. Det innebär vid förlossningar under enkla förhållanden stora risker för både mor och barn med ökad dödlighet som följd.
Den unga människan, oftast flickan, tvingas till äktenskap med en, inte sällan främmande person, med släktband eller ekonomiska företräden. Det viktigaste är att den personen tillhör samma klan, har "rätt" familjetillhörighet eller har samma religiösa tillhörighet. Ett människovärdigt samhälle skall motverka denna "legaliserade slavhandels" existens. Skarpa röster höjs mot könsslavhandel i form av trafficking. Här handlar det om livegenskap under betydligt längre tid om det vill sig illa. Det är brister i lagstiftningen avseende arrangerade äktenskap (Utlänningslagen) som möjliggör att dessa brott mot mänskliga rättigheter, barns och kvinnors rättigheter, får fortgå. Det är inte ovanligt att de unga människorna berättar att de redan som spädbarn lovats bort till äktenskap. En del berättar om äktenskapsritualer som förrättats utomlands och att man sedan gift sig "officiellt" här, när man fyllt 18 år, enligt svensk lagstiftning. Homosexuella är särskilt utsatta då de tvingas till äktenskap med motsatta könet, både emot sin vilja och mot sin sexuella läggning.

Vi efterlyser de religiösa samfundens ansvar i arbetet för jämställdhet och mänskliga rättigheter.
Vid en konferens på Rosenbad för ett år sedan presenterades av samordnaren för de religiösa samfunden tankar kring att sprida kunskap om hedersrelaterat våld. Han sa att de skulle fördela resurserna kring frågan. Syftet var att kunskapen spreds och att man påverkade attityder i en positiv riktning. När han fick frågan hur resursfördelningen skulle se ut och hur pengarna skulle fördelas mellan samfunden svarade han att de inte hade avsatt ekonomiska medel för detta arbete utan han m. fl. skulle inspirera dem att ta tag i frågan. Dessutom ingick inte Svenska kyrkan i detta arbete. Hur trovärdigt är detta?

Ytterligare en fråga han fick var hur de tänkte arbeta med jämställdheten i trossamfunden så sa han att "det hade de inte tänkt på men de skulle ha det i åtanke". Tyvärr ger dessa båda svar en allvarlig signal om att trossamfunden inte tänker arbeta för jämställdhet och mänskliga rättigheter.
Utan pengar och idéer är det föga trovärdigt att det kommer att ske någon större reformering inom överskådlig framtid. Hur Svenska kyrkan tänker agera i frågorna lyser som ett frågetecken då de inte ens deltog.

Åtskilliga signaler både i och utanför Sverige visar på att konservativa och fundamentalistiska krafter regerar i de flesta trossamfunden och att de växer sig allt starkare. Ska vi ha en religionsfrihet som inkräktar på de mänskliga rättigheterna och alla människors lika värde. Vid en FN konferens i Kairo för några år sedan gjorde katolska kyrkan och muslimska fundamentalister helt öppet upp om hur de skulle rösta för att verka för motstånd mot aborter och preventivmedel bl a. Nu ökar mor och barnadödligheten enligt nyligen publicerad rapport från FN. Det kan till stor del skyllas på de fundamentalistiska krafterna inom religion och tradition som förnekar kvinnor rätten till sin sexualitet och också rätten till att skydda sig mot oönskade graviditeter. Detta finns inte inskrivet i i FN:s konventioner om kvinnors rättigheter, däremot rätten till en reproduktiv hälsa, inte heller denna kan upprätthållas om kvinnor inte få rätten till sin sexualitet och rätten att själv välja sin partner. Barnäktenskap ökar också risken för sjukdom och död vid förlossning vilket ingår som en del i det hedersrelaterade våld som utövas runt om i världen.

I de flesta religioner finns ett grundläggande kärleksbudskap. Hur väl rimmar det med uttolkningen av de religiösa texterna, ofta företrädd av män med en konservativ patriarkal hållning? Vilken rätt har de att fortsätta den för mänskligheten viktiga grundinställningen om alla människors lika värde? Med vilken rätt att fördöma kärlek mellan vuxna människor?
Vi uppmanar beslutsfattarna att göra en ordentlig översyn av lagstiftningen och anpassa den till FN: s konventioner om kvinnors och barns rättigheter. Det är också en demokratisk rättighet att själv få bestämma över sitt liv.
Sker ingen förändring både vad gäller lagstiftning och attitydförändring kan regeringen avsätta pengar i all evighet utan att vi kan sätta stopp för hedersrelaterat våld.

Gå med i nätverket mot hedersrelaterat våld!
Invandrarbarn utestängs i högstadiet>>>